Gissa vad! Jaaaag sprang! För första gången på två veckor så sprang jag. Känslan jag saknat fanns dock inte på samma sätt. Jag ville känna vinden blåsa mot ansiktet och hur benen bara svävade fram. Istället kände jag mig som en hostande klumpeduns. Sprang 4,5km på 21 minuter. En okej tid, jag kan inte begära så mycket mer. Stannade någon gång på vägen med för att andas. Det är irriterande hur mycket man egentligen tappar på två veckor. Men jag är taggad för löpning. Springa i höstrusk, bland alla fina färger. Känna vinden mot mitt ansikte och kylan som omfamnar mig. I dessa tillfällen kommer jag längta tillbaka till sommaren, men just nu är jag bara så taggad på höstlöpning.
Gjorde även rörelsetest idag. Min rörlighet var okej, men balansen är ju katastrofal. Blir till att göra en massa balansövningar och bålstabilitet VARJE dag! Att göra sådana saker varje dag är nog det värsta som finns. Ibland skulle man vilja vara ett fysiskt fenomen. Samma övningar dag efter dag, flera gånger om dagen gör att jag tröttnar. Skulle vilja köra konditionsträning hela tiden. Dag in och dag ut! Låter som något för mig, men för att kunna konditionsträna måste man köra komplement för att lyckas. Usch fy blääää. Bara att göra...
